Johan och Ylva hade länge haft drömmen att ge sig ut på ett riktigt långväga familjeäventyr. I samband med föräldraledighet med deras yngsta barn Lion så var det äntligen dags. Då de vid Lions födsel fick reda på att han har Downs syndrom blev dock planerna något uppskjutna. De ställde sig frågan om det skulle påverka deras möjlighet att genomföra resan. Men hösten 2017 bar det i alla fall iväg på vad som kom att bli en resa jorden runt. I sex månader reste familjen runt och besökte bland annat Australien och Hawaii. Vi blev nyfikna på att höra mer och fick en pratstund med Johan som berättade om familjens stora resa.
Vilka är ni i er familj?
– Förutom jag är det mamma Ylva Bergstad samt våra fyra barn; Tuva 16 år, Lo 14 år, Vide 11 år och Lion 2,5 år (född 2016). Lion föddes med Downs syndrom. Jag arbetar som psykolog och med bland annat utbildningar inom mindfulness, och Ylva som psykolog för nyblivna föräldrar. Vi bor på landet i södra Dalarna, i en by som heter Dormsjö.
Johan nämner att de var på ett läger om språkutveckling med hjälp av den så kallade Karlstadmodellen när Lion var fyra månader, där de träffade en del andra föräldrar med barn med funktionsvariationer. Annars har de inte jättemycket kontakt med andra “funkisfamiljer” just nu, men det är definitivt något de skulle vilja ha för framtiden.
Beskriv den stora resa ni gjorde 2017/2018; Hur länge var ni iväg? Vilka länder besökte ni?
– Vi var iväg från september förra året till i mars i år 2018. De länder vi kom att besöka var Australien där vi reste i 2,5 månader, Nya Zeeland där vi reste i 2 månader, Tonga där vi var i 1 månad och Hawaii där vi stannade i 2 veckor. Att det blev just de resmålen hade lite att göra med väder och säsong den tid vi ville vara borta, och att rutten blev just jorden runt var egentligen mer en slump.
Vi hade inte bestämt alla destinationer i förväg, det vi visste var att vi ville till Australien och till Ayers rock. Eller rättare sagt, vi visste att Ylva skulle dit, säger Johan med ett skratt. Hon hade länge drömt om det, men vi visste ju inte hur det skulle gå att resa med Lion i ökenlandskap. Man tänker ju igenom det värsta scenariot både en och två gånger innan man ger sig iväg med små barn. Men det visade sig att det gick!
Johan berättar att det visade sig vara en bra tid att resa eftersom Lion då trivdes i en bärsele, och lägger till att det hade varit betydligt svårare nu eftersom Lion just lärt sig gå.
Hur kom det sig att ni bestämde er för att ge er ut på en långresa? Hade ni rest mycket tillsammans innan?
– Ylva och jag hade rest en hel del innan – både själva och tillsammans med barnen. Då hade vi bland annat besökt Senegal, Indien, Egypten, Thailand och Spanien. Vi fick inspiration från bland annat TV-programmet “Familjer på äventyr” och kom på att vi ville göra en riktig långresa tillsammans i samband med föräldraledigheten för Lion. Men i och med beskedet om att han hade Downs syndrom kände vi att vi behövde hjälp av habilitering den första tiden, så då bestämde vi oss för att skjuta upp resan ungefär ett år. Till slut blev det ändå en rätt bra tajming, för i och med det hann vår äldsta dotter precis gå ut grundskolan. Hon behövde även lite tid på sig att tänka och besluta om hon verkligen ville åka iväg.
Hur långt innan påbörjade ni planeringen?
– Den riktiga planeringen började ungefär ett halvår innan. Då hade vi bestämt oss och var säkra på att alla familjemedlemmar ville åka. Vi är en tight familj och det var viktigt för oss att resa tillsammans!
Hur stora förberedelser gjorde ni i förväg?
– Vi hade bara tre nätter bokade när vi gav oss iväg, sen hade vi lite lösa planer på att hyra husbil eller minibuss. Via olika Facebookgrupper lärde vi snabbt känna andra som blev en otrolig hjälp på vägen. Det var inte specifika Facebookgrupper kring att ha barn med Downs syndrom utan snarare grupper kring hemundervisning. Det är stort i Australien och eftersom vi skrev ut våra två mellanbarn från den svenska skolan blev det intressanta kontakter att ta för oss. Genom de familjer vi lärde känna fick vi bland annat hjälp att köpa en minibuss, lära oss bygga om den till en buss man kunde sova i och boka en husbil i Nya Zeeland mitt under fullbokad högsäsong.
Gjorde ni några extra förberedelser eller anpassningar för er yngsta familjemedlem? Var det något som kändes extra nervöst inför resan?
– Till att börja med funderade vi mycket kring vandring och hade kontakt med en äventyrsläkare när vi var inne på att även åka till Nepal. När vi sedan skiftade planen till Australien pratade vi med habiliteringen, men de såg inga hinder för vår resa. Det handlade då mer om att tänka igenom att resa med ett litet barn överlag, och att inte ta några onödiga risker.
Johan berättar om hur han och Ylva som trebarns-föräldrar redan inför Lions födsel kände att de hade ganska bra koll på det här med föräldraskap. Men så kom beskedet att han har Downs syndrom och plötsligt kändes saker och ting mycket mer ovissa. Johan fortsätter:
– Lion visade sig dock vara fri från tillkommande medicinska utmaningar som hans diagnos ofta kan föra med sig, och det gjorde det förstås enklare för oss att ta beslutet att våga resa. Största förberedelserna för Lion handlade egentligen om maten. Han åt mycket raw-food så det fungerade fint, men inför Tonga behövde vi ta med mat från Nya Zeeland för att klara hans kost.
Vilken upplevelse från resan var särskilt minnesvärd?
– När vi väl kom fram till Ayers rock efter att ha rest väldigt länge var en höjdpunkt! Att resa i den australiensiska öknen, eller outback som det kallas, och se den växtlighet och de djur som lever där var också en minnesvärd upplevelse. Överlag var det häftigt att få uppleva naturen med lokalbefolkningens ögon. Det finns ju så otroligt mycket vilda djur och andra djur än vad vi är vana vid här. Samtidigt var det också ganska utmanande – särskilt med Lion eftersom han kröp. Då var det skönt när vi kom till Nya Zeeland eftersom där inte finns giftiga djur på samma sätt som i Australien.
Sen överhuvudtaget att resa tillsammans, och få uppleva hur resan utvecklade sig – det var kanske det häftigaste! Till exempel hur vi lärde känna en familj som vi bodde hos gratis i utbyte mot att vi var barnvakt och målade om huset där. Sen träffade vi en annan familj på en marknad som vi blev hembjudna till, och nu har de varit här och hälsat på oss i Sverige!
Johan fortsätter berätta om att när de åkte till Tonga så visade det sig att det var regnperiod och ökad risk för cykloner där. Plötsligt blev de hastigt varse att en stor cyklon skulle komma – en cyklon som visade sig vara den värsta på 60 år.
– Vi bodde i en ganska simpel bungalow men hann dock komma till insikt med att vi behövde byta boende, som tur var fick vi tag på en större och stadigare bungalow i sista stund. Där skakade hela huset och det regnade in och blev en tuff upplevelse. Några av barnen, bland annat Lion, sov dock igenom cyklonen vilket såklart var skönt, men dramat fortsatte efteråt då allt var utslaget på ön och det var svårt med mat, hygien och logistik.
Trots att cyklonen var omtumlande berättar Johan att det också blev en lärdom om klimatförändringar och hur små önationer kan komma att påverkas, som både de som föräldrar och barnen tagit med sig hem från resan.
Hade ni några särskilda rutiner ni följde eller hur såg dagarna ut när ni var på resande fot så länge?
– Till Lion hade vi med någon enstaka bok och enstaka leksaker. Det visade sig vara en bra ålder att resa med honom – han kunde sova mycket och satt mycket i bil eller buss. Nu hade det varit svårare att resa med Lion eftersom han behöver röra på sig så mycket.
Våra mellanbarn som fortfarande gick i grundskolan fick vi ju skriva ut från skolan helt. Fokus hamnade på att lära sig olika saker genom att resa. Det visade det sig också att de gjorde – alltifrån engelska till biologi, geografi och medvetenhet om klimat och andra religioner till exempel. Men då var kravet också att vi lämnade Sverige. Sen skrev vi in dem igen när vi kom tillbaka vilket funkade bra, berättar Johan.
Johan berättar att bemötandet var rakt igenom positivt från nästan alla de mötte på resan. Han nämner att kanske möttes de av någon enstaka blick i en affär eller så, men på det stora hela endast av hjälpsamhet och gästfrihet.
– Vi blev hembjudna till folk, fick parkera husbilen hemma hos andra familjer och upplevde stor gästfrihet! Och Tonga är en önation som präglas av hjälpsamhet! Det märktes verkligen att Tongaöarna också kallas just “The friendly islands”.
Avslutningsvis hinner vi prata lite om hur det var att komma hem:
– Det har varit skönt. Nu har vi ingen längtan efter att ge oss ut och resa, men vem vet, kanske om fem år eller så att man får längtan igen, säger Johan. Just nu känns det fortfarande otroligt skönt med rent friskt vatten och rena toaletter!
Vad var det bästa med att resa tillsammans som familj? Har det förändrat er som familj?
– Ja, det tycker jag, resan förde oss närmare. Hemma blir vardagen ofta så uppsplittrad och alla gör olika saker. På resan gick det inte att fly undan på samma sätt utan allt som dök upp, gnabb och tjafs till exempel, fick man hantera tillsammans. På samma sätt fick man jobba för att hitta sätt att ha kul tillsammans.
För mig och Ylva var just ett av huvudmålen med resan att få verklig tid tillsammans med familjen. Det var något vi känt varit svårt genom åren och ville få tid och fokus för det. Sen kanske vår tonårsdotter kände att det var svårt att det blev så mycket tid med familjen, och mycket tid från sin pojkvän. Samtidigt har hon sagt att hon kände att hon hittade sig själv genom att vara iväg på en sådan här långresa.
Johan fortsätter prata om känslan så många har att man lätt kan tappa bort sig själv när man springer runt i ekorrhjulet av vardagssaker hemma:
– Men det kan såklart fungera lika väl genom att göra småsaker tillsammans som familj. Det behöver ju inte vara en jorden-runt resa, snarare kanske en sådan enkel sak som att spela kort tillsammans kan vara en grej som gör att man kommer varandra närmre.
Och avslutar med en tanke om hur det är att ha blivit förälder till Lion:
– Vi känner en liten extra dimension kring att ha ett barn med Downs syndrom; att det verkligen har öppnat nya perspektiv. För när det kommer ett barn med en mer ovanlig förutsättning – då tvingas man själv tänka lite extra kring hur man vill leva. Och det kan vara något väldigt gott kring det. Att man tvingas stanna upp!
10 restips från familjen Bergstad:
1. Om du och familjen känner en längtan att kliva ur ekorrhjulet och ge er ut på långresa, varför inte följa den längtan?
2. Ta rädslan i handen, både inför och under en resa. Sinnet (”the mind”) är bra på att hålla oss i comfortzonen men stöttar oss sällan att leva våra drömmar.
3. Packa så lätt som möjligt. Använd tygblöjor: billigare, miljövänligare och barnet kan bli blöjfritt fortare
4. Se resan med barnens ögon och i deras tempo.
5. Lev enkelt, om möjligt. Vi har haft roligare och skrattat mer i skruttiga bungalows än i fina hotellrum.
6. Respektera djur, natur och kultur. Klimatkompensera för resor och hitta miljösmarta alternativ, som att koka vatten istället för att köpa på flaska.
7. Var noga med mat, dryck, hygien och solskydd.
8. Planera mindre, lev mer. Låt resan ta er till platser och upplevelser ni inte visste fanns.
9. Lär känna locals. De är perfekta guider och kan bli vänner för livet.
10. Kom ihåg att du redan är framme. Hela tiden.
Ni kan även följa familjen vidare på https://familyonadventure.com och se fler bilder på deras Facebooksida!