Edwards syndrom innebär att det finns en hel extra kromosom 18 i kroppens alla celler och att det finns tre kromosomer istället för två i kromosompar 18.
Syndromet är uppkallat efter den engelske genetikern John Hilton Edwards, som beskrev syndromet 1960.
Barn med syndromet behöver ofta mycket vård under nyföddhetsperioden och det är viktigt att familjerna tidigt även får socialt och psykologiskt stöd.
Kromosomavvikelsen innebär ofta att hjärta, hjärna, njurar och magtarmkanalen påverkas. De ofta svåra kombinationerna av komplikationer medför att missfall i fosterstadiet är vanlig. För de barn som lever över ett-års-åldern finns möjlighet att leva långt upp i barn- och ungdomsåren.
Ett fåtal (färre än 5 procent) har så kallad kromosomal mosaicism vilket innebär att det finns en blandning av celler med vanlig kromosomuppsättning och celler med en extra kromosom 18. Symtomen blir då ofta mindre komplicerade.
Läs mer om Edwards syndrom hos: