Lena Kempe är delägare och sedan 2015 även VD för Daftö Resort AB som driver både semesterboenden, konferens och nöjesparken Daftöland utanför Strömstad. Daftö resort är i grunden ett familjeföretag, som idag ägs och drivs av Lena, hennes mamma Mette Kempe och syster Mia Kempe – där Lena och hennes syster är tredje generationen.
Our Normal Association har stöttat Daftö resort i resan mot ökad inkludering och fick en pratstund med Lena kring varför hon tycker att ämnet är så viktigt och vilka både möjligheter och utmaningar hon upplever finns i arbetet.
Vad motiverar dig att arbeta för ökad inkludering? Varför tycker du att det är viktigt?
Här finns det definitivt flera svar – men det första jag tänker på är att vår verksamhet handlar om möten med människor. Vi säljer upplevelser och glädje och hela vår produkt kretsar i stort kring mötet mellan just personal och gäster. En kan bygga hur vackra byggnader som helst – men det spelar ingen roll om inte personalen ger ett gott bemötande. Där finns det otroligt mycket att hämta i en satsning på ökad inkludering. Ett inkluderande bemötande är inte bara bra för individer med vissa behov eller en diagnos – det gör det bra för alla!
Att jag känner stort engagemang för inkludering i stort kommer också från egna erfarenheter eftersom jag har en son med autism och IF-diagnos. Det har tydliggjort vikten för mig av att få verksamheter att förstå att det finns så många olika individuella behov som inte nödvändigtvis syns på utsidan. Och hos oss, som är ett familjeföretag, är ju även de andra engagerade i vår familjs och min sons resa. Det har hjälpt till att skapa engagemang kring frågan om inkludering också i företaget.
Varför tycker du att det är viktigt för företag att arbeta med inkludering och universell design i sina erbjudanden, produkter och tjänster?
Det korta enkla svaret på det är att det oftast handlar om att man gör det bättre för alla. Ibland kan såklart vissa anpassningar upplevas mer utmanande att få till än andra, men att i stort jobba för att få ett mer inkluderande förhållningssätt och arbetsmiljö; det gynnar alla! Både medarbetare och gäster. Med eller utan diagnos på papper.
På vilket sätt har ni på Daftöland och Daftö resort arbetat tillsammans med Our Normal Association kring dessa frågor?
Det vi fick mycket hjälp med var att lyfta frågan så brett. Även om vi hade ingångar i tänket att tillgänglighet handlar om mer än rullstolsanpassningar, så var det betydelsefullt att internt få hjälp att utforska det bredare. Som till exempel att en diagnos inte alltid syns, om hur vi kan prata om betydelsen av bemötandet, hur vi kan utveckla servicen på plats, hur vi arbetar med både den externa och interna kommunikationen m.m.
Vi arbetade framför allt tillsammans kring Daftöland där vi också arbetade med att utveckla vår kommunikation. Det var av stor betydelse – många känner stor osäkerhet kring hur de ska prata om frågan och är rädda för att säga fel. Det möter jag även rent privat som förälder; att andra tycker det är lite jobbigt för de vet inte hur de ska uttrycka sig.
Sen fick vi också stöd i att ta fram en lista på satsningar framåt. Där tappade vi lite fart under pandemin så vi har fortfarande flera saker vi vill ta tag i framåt – så som teckentolkad teater till exempel och andra inkluderande satsningar vi vill göra.
Vad har varit viktiga insikter och resultat av det gemensamma arbetet?
Utöver det jag nämnt så ledde arbetet också till att vi såg över bitar en kanske inte alltid tänker på i första hand – så som ljudnivåer och ha lite olika zoner kring det, att varna för vissa typer av ljud och tydliga instruktioner kring armband för köföreträde och vad som gäller kring ledsagare. Att få detta tydligt hjälpte både personalen i bemötandet med gäster och våra gäster som nu kan få en bättre upplevelse utifrån sina olika behov!
Och överlag att våga börja, testa och öppna upp för att frågan är så mycket bredare än specifika byggregler. Det blev ännu tydligare för oss i och med detta arbete och hjälper oss att hela tiden hitta nya förbättringsområden. Så som videos för att förbereda ett besök till exempel. Och då menar jag alltså inte snygg reklamvideo – utan faktiska videos över hur det kommer att se ut i din campingstuga till exempel. Det är också en form av tillgänglighet – som några är i stort behov av, men som också är bra för alla. Och för oss sparar det resurser! Vi får färre frågor när kunderna själva kan se hur det se ut på en video – en positiv följdeffekt som vi fick tack vare inkluderingsarbetet.
På vilket sätt ser du behov av att fortsätta arbeta kring de här frågorna framgent?
Precis som med allt arbete så finns behov av att få hjälp att lyfta även denna typ av satsningsområden med jämna mellanrum. Ett bra sätt är att se det som en systematisk del av utvecklingsarbetet – att bestämma när i årshjulet vi pratar mer specifikt kring det.
För vår del blir det naturligt i Datföland för där har vi en tydlig säsong att följa, och varje år börjar ett nytt gäng säsongsarbetare hos oss. Men det är också en stor utmaning. Det finns mycket nytt som personalen ska lära sig på kort tid. Att då ha tydliggjort kommunikation och utbildning kring service och bemötande är superviktigt!
Sen ser vi att det är till stor hjälp när en hel bransch gemensamt tar sig an frågor om inkludering. När till exempel Liseberg, Skistar och andra också arbetar med dessa frågor – då stärker vi dem gemensamt. Inom campingbranschen är det vi som är en av de större aktörerna och där ser jag nu att vi behöver bli ännu bättre på att ta ett helhetsgrepp och gå i bräschen.
Baserat på din erfarenhet, vilka råd skulle du vilja ge andra företag som har behov av att starta eller vill öka fokuset på sitt inkluderings- och tillgänglighetsarbete?
Ta hjälp. Det blir så mycket enklare att ta sig an frågan när någon med kunskap i frågorna kommer utifrån och hjälper till att strukturera arbetet.
Och mitt andra råd är att det är OK att känna att ni inte har stenkoll. Många är rädda för att göra eller säga fel, men då är ju risken att inget blir gjort alls. Ta istället chansen och var nyfiken för att lära mer. Lyssna till människor med olika erfarenheter som delar sina egna berättelser och upplevelser – och kom ihåg att behoven också kan se olika ut. Bara för att en delar en upplevelse på ett sätt, betyder det inte samma sak för alla.
Om du spanar mot framtiden, vad är din vision kring hur företag i er bransch då arbetar kring inkludering och tillgänglighet?
Att fortsätta arbeta för bättre inkludering avseende gästservicen är givet, men jag skulle också säga att det finns oerhört mycket kvar att göra på personalsidan. Där är nog många bara i starten, eller kanske har de inte ens börjat. I vår bransch behöver vi bli bättre på att se fördelarna med att ta in personal med olika diagnoser. Samhället behöver också bli bättre på att ge incitament och stöd kring detta anser jag. Det är ett skifte som skulle ge mycket – både internt och gentemot kunderna.
Jag tror också vi kommer få se ökat tryck och efterfrågan från kunder kring dessa frågor i framtiden. Det är som med miljöfrågor – kunder vill se att företag tar ansvar och arbetar med de här frågorna.
