”För oss har föreskolestarten varit över förväntan”

Vilka är ni i er familj?

I vår familj är det jag: mamma Josefine, Pappa Emil och vår dotter Juni som fyller 4 i år. Dessutom har vi två katter och har precis köpt en hundvalp! Junis nya kompis heter Uno och är en 9 veckor gammal Staffordshire bullterrier.

Juni avslutar snart första året i förskolan. Berätta gärna lite allmänt om hur ni upplevt året.

Det mesta har varit över förväntan faktiskt! Jag var lite orolig från början, särskilt på grund av att Juni blev väldigt ledsen när barn skrek vilket i sin tur ledde till att hon fick svårt att andas. Att då tänka på förskolan med en massa skrikande barn var jobbigt. Andra orosmoment var hur de andra barnen skulle reagera och hur hon skulle hänga med i sin barngrupp. Men Juni anpassar sig jättebra och hänger med på ett sätt vi inte hade förväntat oss att hon skulle göra så snabbt. Juni pratar inte än men har blivit väldigt mycket tydligare med sitt kroppsspråk. Hon är superduktig!

Vi har väldigt bra kommunikation med förskolan, vid frågor kan vi bolla med varandra och vi har en bra dialog kring hur allt går för Juni. Hon har alltid en personal som bara är med henne och backar upp när det behövs. Och så har vi uppföljningssamtal där vi pratar om hennes utveckling ungefär var 3:e månad.

I övrigt är personalen väldigt duktiga på att se Junis behov. I början fick hon till exempel vila ensam i ett eget rum när det var sovstund. Sedan lät personalen ett barn till sova med Juni, sen ett till och så vidare – och nu sover hon tillsammans med de andra!

Barnen på förskolan älskar Juni. Det är nästan så att hon bossar lite med de som är äldre, haha. De tycker hon är så söt och gullig att de gör allt hon vill. När de undrar något, till exempel varför Juni får ha paddan vid matbordet, är personalen bra på att förklara att det är för att hon behöver det just nu och håller på att lära sig äta utan den. Barnen är väldigt förstående bara man förklarar tydligt och ärligt hur det ligger till.

Vi har också märkt att Juni mår väldigt bra av rutinerna förskolan för med sig. Eftersom hon älskar att vara där har vi dragit ned på aktiviteterna här hemma och åker ofta hem och tar det lugnt efter förskolan. Det skapar en bra effekt.

Överlag jobbar förskolan väldigt bra med de saker som kanske inte fungerar så bra. Juni har fortfarande lite svårt att koncentrera sig och sitta still. Men det beror mycket på hur dagsformen är; hur hon har sovit, ätit och så där.

Tänkte ni på något speciellt inför skolstarten?

Vi diskuterade en hel del och det var många tankar fram och tillbaka kring vad som var bäst för Juni både nu och för framtiden. Skulle hon börja i förskolan med yngre barn än hon själv? Skulle hon börja i förskolan en bit ifrån där vi bor för att vi visste att där finns andra barn med Downs syndrom? Till sist kom vi fram till att hon är så pass smart att vi nog ger henne störst möjlighet att utvecklas om hon har några att se upp till och utvecklas med.

Det var många som tog för givet att hon skulle börja på småbarnsavdelningen eftersom hon inte var riktigt på samma nivå som de jämnåriga. Men vi konstaterade att hon inte kan utvecklas om hon går med barn som är yngre – hon behöver mål att sträva efter! Dessutom hade det inte varit lika mycket “krav” på Juni om hon gått med de yngre barnen, en ettåring behöver inte lära sig att sitta still på samma sätt som en fyraåring. Därför lät vi henne börja i förskolegrupp med jämnåriga.

Vilka erfarenheter tar ni med er från det första året i förskolan till framtiden?

Att låta saker både ta sin tid och ha sin tid. Vi har lärt oss att ha tålamod och fokusera på det vi är i just nu. Ibland kommer jag på mig själv med att jag hjälper Juni för mycket fast hon egentligen kan själv. I all hast kan jag exempelvis dra upp hennes byxor på morgonen när jag har bråttom, fast jag vet att hon kan göra det själv!

Vissa dagar är jobbigare än andra och ibland är det lätt att tänka att “nu hoppar vi över detta utvecklingssteget” och blir färdiga i stället. Då tittar vi tillbaka till för ett år sedan och ser hur mycket både vi och Juni har utvecklats.

Det är så mycket lättare att ta sig vidare i de dåliga perioderna när man ser att det går framåt!

Vilka tips skulle ni ge familjer vars barn ska börja skolan/förskolan snart?

Att stå på sig! Lita på sin magkänsla om man känner att något borde göras annorlunda. Prata mycket och diskutera för- och nackdelar med olika saker. Om man är osäker på någonting kan man kolla upp lagar och regler. Om man orkar är det också bra att våga vara “den jobbiga personen” – ingen annan kommer kämpa lika mycket för ditt barn som du.

Det är också viktigt att våga prova. Även om man är rädd och orolig kan man inte bara anta att det inte kommer funka.

Vi har visserligen haft jättetur – personalen på Junis förskola är fantastisk och hon har utvecklats jättemycket. Men det vet vi ju bara för att vi vågade försöka!

Eftersom Juni inte kan prata och vi är på en väldigt bra nivå med förskolepersonalen sa jag att de gärna får följa mitt konto på Instagram. Det är ett bra tips! I stället för att på måndag morgon fråga Juni vad hon gjort i helgen, kan de prata med henne om det de sett att vi gjort på Instagram.

Ett sista konkret tips vi fick var att låta Juni inskolas när inga andra barn gjorde det. Vi hade inskolning i maj. Då hade alla förkylningar på förskolan lagt sig och fullt fokus hamnade på Juni eftersom hon var den enda som skolades in då. Fråga förskolan/förskolan om det skulle kunna gå att lösa!

Alla bilder i reportaget är hämtade från Josefines instagram @livetmedjuni.