“Varje dag är det något nytt Sigge visar som han har lärt sig i skolan.”

Vilka är ni i er familj?

Vi är Ida och Per som tillsammans har barnen Sigge 6 år och Otto 4 år. Och katten Bengt Martin som också bor hos oss.

Hur har ni upplevt det första skolåret?

Sigge började förskoleklass i höstas, i särskolan på Frölundaskolan i Göteborg. Det var en väldigt jobbigt process att hitta en förskoleklass i särskolan till honom. Förskoleklassen blev obligatorisk men i Göteborg har det inte varit tradition med förskoleklass i särskola och ingen visste vad som gällde med den nya lagen. Det tog nio månader och väldigt mycket ork från oss, vi visste ju inte om vårt mål var värt att bråka så mycket om så det var en stor osäkerhet.

Vi upplevde Göteborgs skolsystem som väldigt rörigt, vi fick olika information från olika håll och det var en stark känsla av att vi var besvärliga, att det bästa hade varit om vi bara låtit Sigge gå kvar ett extra år på förskolan och inte varit skolans problem att lösa.

En annan sak som vi var oroliga för var att Sigge skulle få skolskjuts. Kändes väldigt läskigt att skicka iväg sitt barn som inte kan återberätta med folk vi inte har koll på. Det har blivit jättebra, oftast samma personal och det har aldrig skett någon miss.

Sigge gillar taxin mycket, jag tror det blir en paus så att han kan vila lite mellan skolan och hemmet.

Nu har Göteborg gjort om reglerna för vem som ska få skolskjuts till fritids, och eftersom de inte tar hänsyn till de större behov ett barn i särskolan har så kan Sigge förlora sin skolskjuts. Vi väntar på besked och det är oroligt då skolskjutsen har betytt mycket för att det ska fungera så smidigt med skolan som det gör nu.

Hur gick tankarna innan skolstarten?

Sigge har väldigt lite tal och vi visste bestämt att vi inte ville att han skulle gå integrerat utan börja särskola direkt. För oss handlade det nog mycket om en känsla att vi inte ville att han skulle känna sig dålig. Vi har sett barn som hade behövt börja särskolan tidigare, men som inte fått och sedan farit illa – vi ville inte att det skulle hända Sigge.

Vi ville inte heller slåss om resurser vilket vi till viss del hade fått göra på förskolan. Vi ville ha ett tryggt sammanhang som inte var beroende av enskilda personer som ofta slutar och stör rutinerna. Mycket av detta grundat på egna erfarenheter. Vi ville även att han skulle få tillgång till mer specialpedagogik än vad han kunde få med ett extra år i förskolan.

Till slut fick han börja i Frölunda och efter en tuff start blev det så himla bra. Han har utvecklats på ett sätt jag inte kunde föreställa mig. Det som märks mest är talet, vi har ett barn som kommunicerar med tal nu! Han har vuxit även på andra sätt och det märks att han verkligen gillar sin skola. När vi var på invigningsfest för nya lokaler var det ett barn som stolt som en tupp presenterade alla och njöt av att visa upp sin skola.

Sen var det jätte-jätte-jobbigt för oss föräldrar att Sigge var så liten men skulle vara så stor helt plötsligt. Att förlora så mycket kontakt med de som är med ditt barn hela dagarna var svårt, särskilt med ett barn som inte kan återberätta. I början trivdes inte Sigge och det var första gången han visade missnöje på det sättet med något, vi tvivlade mycket och det var väldigt jobbigt att se sitt barn ledset och tveka på sitt beslut. Men det vände när saker började falla på plats och nu trivs hans jättebra och saker bara funkar!

Vi hade nog inte så mycket förväntningar innan Sigge började, men vi hoppades att han skulle utvecklas med tydligare pedagogik och så blev det verkligen! Det är så roligt att han har ett nytt sammanhang där han trivs och där han lär sig saker i grupp med andra.

Har ni några tips till andra familjer inför skolstart?

Vet inte om vi har några tips mer än att våga bråka! Jag vet att många har samma problem som vi hade – att få rätt till förskoleklass i särskola. Jag är tacksam nu att vi orkade bråka om det! Varför ska barn som behöver mer tid riskera att förlora ett år genom att börja direkt i ettan? Vi är jättenöjda med att Sigge går i särskolan, det är mycket personal, mycket resurser till tex. utflykter och Sigge mår verkligen bra av att ha ett anpassat lärande.

Varje dag är det något nytt Sigge visar som han har lärt sig i skolan. Han har till exempel börjat sjunga, härma, räknar och leker mycket mer tillsammans med oss.

Ett annat tips är att fråga hur kommunikationen mellan skola och hemmet är tänkt att funka. Vi har märkt att kommunikationen kan halta och jag upplever att vi fortfarande får ligga på för att det ska fungera bra.