I Skåne hittar vi mamma Sandra och sönerna Sixten och Knut. Sixten går i förskoleklass och i detta reportage berättar Sandra bland annat om Sixtens utveckling sedan han började skolan, skillnaderna från förskolan och hur de förberedde sig innan skolstart!
Vilka är ni i er familj
Vår familj ser ut som så att det är jag, mamma Sandra, Sixten 7 år och Knut snart 4 år som bor i Malmö på ”våning 6”. Varannan vecka bor barnen hos pappa Staffan i ett annat hus i närheten på ”våning 2”. Våningar är viktiga för Sixten.
Sixten avslutar snart första året i skolan. Berätta gärna lite allmänt om hur ni upplevt året!
Sixten har nu gått ett år i förskoleklass. Det har varit så bra för honom och han trivs som fisken i vattnet. Det har varit bra för att han fick rätt mottagande redan innan skolan började. Då kom hans lärare och hälsade på honom på förskolan. Både läraren i klassen och de två fritidspedagogerna har varit engagerade i att bemöta Sixten rätt från första dagen.
De har varit lyhörda för hans behov och mycket villiga att ge honom de anpassningar han behövt för att må bra. Han har fått ha en toalettring för att våga gå på skolans toalett. De har använt veckoschema och bildstöd i klassrummet. Alltid meddelat hur det går och om det varit någon incident har detta tagits tag i omedelbart. Fritidspedagogerna har hittat på lekar utifrån Sixtens intresse som leks i hela klassen och han har till och med fått flera bästa kompisar.
Sixten har alltid varit intresserad av siffror och bokstäver och det får han nu äntligen gotta sig riktigt ordentligt i. Han räknade till 10 efter en vecka på förskolan Två veckor senare räknade han till 20 och som tvååring bläddrade han i ordlistan för den hade så många siffror på sidorna att räkna på…
Tänk att han gick från att i förskolan inte prata alls! Han sa några ord från ett barnprogram när han ”pratade”. Snick, majick och tapau – och nu har han stått framför hela klassen och redovisat saker.
Han är omtyckt och tillåts vara den han är. Det är inte mycket av första året som vi upplevt som mindre bra. Vi är väldigt nöjda, alla inblandade. Det som möjligen är mindre bra är att barnen har väldigt kort tid på sig att äta, vilket har varit bekymmersamt för just Sixten, som haft lite svårt att ta mat själv och komma igång med måltiden. Detta har dock löst sig genom att Sixten fått gå lite före de andra till matsalen och får extra stöd av läraren i matsituationen.
Tänkte ni på något speciellt inför skolstarten?
Jag valde skola med vetskap om att det fanns en autismklass på skolan. Även om Sixten inte skulle gå i den kändes det bra att det fanns extra mycket kunskap och erfarenhet på skolan.
Jag försökte undvika att lyssna på rykten och gå på hur jag blev bemött när jag besökte och pratade med rektorn. Närhet och att det skulle fungera praktiskt spelade naturligtvis också roll. Ingen från Sixtens förskolegrupp började på samma skola, men på sätt och vis var det nog bra. Det kändes som han kunde få en nystart utan att någon kände till hurdan han varit tidigare.
Visst fanns det också en oro att han skulle låsa sig och inte vilja gå till skolan. Rädsla att han skulle bli utsatt och kanske rent av mobbad för att han är lite annorlunda. I förskolan trivdes han aldrig. Pratade inte. Hade knappt några vänner och kändes aldrig riktigt tillfreds med dagen.
Vilka erfarenheter tar ni med er från det första skolåret till framtiden? Blev det som ni tänkte?
Det blev otroligt påtagligt att rätt bemötande, struktur och stabilitet bland pedagogerna hade en enorm påverkan på Sixten (och säkert alla andra barn). Han har gjort så stora framsteg att de som kände honom från förskoletiden knappt tror att det är sant. Han får rätt utmaningar och stimulans. Det blev mycket bättre än jag hade kunnat tro och det är jag så otroligt glad och tacksam över. Sixten älskar sin skola och längtar dit efter helgen!
Vilka tips skulle ni ge familjer vars barn ska börja skolan snart?
Att ha en öppen och aktiv dialog med pedagoger och lärare på skolan. Ta ett extra möte kring skolstarten och berätta om vad som fungerar hemma och kolla av hur detta kan överföras till skolan. Var tydlig med vad som blir ett hinder och hur en bra anpassning efter barnets behov kan ta bort delar eller till och med hela hindret för ett barn med autism eller annan npf-diagnos.
Påminn ödmjukt om att när det fungerar så är det för att anpassningen funkar bra och inte att autismen försvunnit, så att man inte tar bort anpassningarna.
Man tar ju inte bort glasögonen från någon med synfel när man börjar se bra med glasögonen!
Besök skolan i förväg. Förbered inför besöket. Kolla om läraren har möjlighet att besöka förskolan. Se till att det blir ett överflyttningssamtal mellan förskola, specialpedagog och lärare. Var aktiv. Var med på extra inskolning i skolan. Ta saker stegvis. Det är stora förändringar att börja skolan.
Om det behövs, berätta för andra föräldrar om barnets diagnos så de i sin tur kan stödja sina barn i att bemöta ditt barn på ett bra sätt.
Något mer du vill berätta om Sixtens första år i förskoleklass?
Mitt mammahjärta höll på att sprängas av stolthet när en av fritidspedagogerna kom och berättade att Sixten alltid är glad. Att han knappt kan föreställa sig att Sixten skulle kunna bli arg eller få utbrott. (Det kan mamman föreställa sig i kvadrat i och för sig, haha!)
Sen kom läraren i klassen och berättade att Sixten är så omtyckt att många vill vara nära honom och att det till och med kan komma en tår i ögat på den som inte kan vara så nära.
Sixten säger själv, ganska stolt, att han ju är snäll mot alla. Det är han verkligen.
Hans autism har blivit hans styrka i skolan. Världen är lite mer regelstyrd för honom och då kan någon kanske säga något taskigt, men det rinner av honom ganska bra eftersom de har ”fel”.