Förra året fick ni träffa familjen Borulf i ett reportage om cykling. I detta kära återseende berättar mamma Hanna om sonen Viggos nya intresse: fotboll. Viggo är med i ett All star-lag med fantastiska ledare och ett bra upplägg – vi blev så klart nyfikna på att höra mer om detta!
Vilka är ni i er familj?
Familjen består av mig mamma Hanna, pappa Jonas, storebror Viggo som fyller 12 i april och lillebror Love som fyller 7 nu i dagarna.
Viggo började spela fotboll i höstas, hur är det?
Viggo, som föddes med en sällsynt kromosomavvikelse, har börjat spela fotboll i Mälarhöjdens IK All stars. Jag kände till dem sedan tidigare, men det var först när jag lite slumpartat stötte på en bild på laget som jag mailade och frågade om Viggo kunde vara med – och han var välkommen!
Alla spelare i laget är barn med särskilda behov, och det är ett medelålders par som håller i träningarna och allt runtomkring. De är otroligt engagerade och helt fantastiska för barnen! De förstår vad de håller på med och är jättebra på att se varje barns styrkor.
Just nu tränar laget en timme på lördagar i en inomhushall. Under våren, sommaren och hösten är de utomhus i stället. Träningarna börjar med uppvärmning på en hinderbana, och även teknikträning. Sedan spelar barnen match mot oss föräldrar och syskon!
Det kan vara lite olika uppslutning från träning till träning. Men det är alltid så pass många med att det känns seriöst. Dessutom har alla spelare likadana lagtröjor med sina namn och nummer på. Viggo är väldigt stolt över sitt fotbollslag!
Hur är träningarna anpassade och är föräldrarna med under tiden?
Vi föräldrar är med under träningarna, ibland står vi till exempel vid hinderbanan och hjälper till att hålla i där det behövs. Men tränarna är just tränare, vilket är väldigt skönt. Det är bra om inte annat för min egen skull att vi är på plats och hjälper till, men ändå är i bakgrunden. En gång när tränarna inte kunde vara med så fixade de en annan ledare istället, vi föräldrar behöver aldrig styra upp någonting vilket känns väldigt seriöst.
Viggo berättar:
Vad är det bästa med att spela fotboll?
Att det är roligt! Hinderbanan är också väldigt kul.
Har du något speciellt minne med aktiviteten?
En gång när vi spelade match mot föräldrarna råkade mamma skjuta en boll ganska hårt på tjejen som stod i mål. Det var lite kul.
Mamma Hanna tillägger: Det är svårt att inte få lite tävlingsinstinkt, även om barnen alltid vinner matcherna. Bollen träffade på armen och det gick bra. Viggo kan berätta detta för andra och gärna dramatisera historien lite, haha.
Har ni några generella tips till andra familjer gällande fritidsaktiviteter i vardagen?
För min egen del tänker jag att det kan vara värt att testa när man hittar något nytt! Att våga ge det ett försök även om första tanken är “det passar inte oss”. Det kan ju finnas nya saker man inte provat och så visar det sig att det passar bra! Något annat som är viktigt är att se till att strida (om man orkar) för det som faktiskt är bra. Att berätta för folk att aktiviteten finns så den inte försvinner eller rinner ut i sanden. Kanske kan det också vara möjligt att få hjälp av en funktionsrättsorganisation (t.ex. FUB) att dra igång någonting tillsammans med en klubb, om man hittar en idrott eller aktivitet man gillar?